Utdrag ur Långö Bruk - Ett industrisamhälle i vildmarken
Förord
Långö Bruk, ett liebruk som gav många människor arbete under ett sekel, ända fram till början av 1900-talet. Trots att det nu gått närmare hundra år sedan dånet från hamrarna i smedjorna tystnat, lever ett starkt intresse kvar här i bygden kring bruket och människor som levat där. I Älvdalen finns många ättlingar till Långöbor. Dessa ättlingar har hört berättas om hur det var att arbeta och leva på bruket vid Rotälvens strand. Berättelserna har förts vidare och intresset för Långöns historia har hela tiden stimulerats.
Många är de människor som under årens lopp gjort besök där uppe på Långön, när bruket var igång och alla år därefter fram till nu. Besökare har i skrift, bilder och foton dokumenterat sina besök. I åtskilliga nummer av Skansvakten, Älvdalens Hembygdsförenings årsskrift, finns artiklar och fotografier, som berättar om livet på Långön. På senare år har det växt fram en önskan att i bokform samla fotografier och fakta om bruket.
För några år sedan bildades en Långöförening, som varit och är mycket aktiv. I dess regi har skyltar med fotografier och faktatexter placerats ut på Långön. Med hjälp av dem kan besökaren föreställa sig hur det en gång såg ut på den plats där skyltarna står. Föreningen har sökt och fått pengar från EU. Det har skapat möjligheter att trycka den här boken där mycket av Långöns historia finns samlad. Många är de hundraåriga fotografier som får oss att återvända till en svunnen tid och ana människors liv och öden.
Älvdalen i November år 2000
Pell Birgitta Andersson
Bakgrunden och uppbyggnaden
De två första kapitlen handlar, som titeln säger, om bakgrunden och uppbyggnaden av Långö Bruk. Här berättar vi lite om Älvdalingarnas tradition inom smide och Elfdalens Porfyrverks behov att utöka verksamheten.
Rundturen
I detta kapitel skall vi med lite fantasi, en del berättelser från förr, och en hel del bilder försöka guida er runt i detta område som en gång sjöd av liv och rörelse.
Kapitlet är upplagt så att du med boken i hand kan följa med oss på en tur runt bruket, där vi vid olika utgångspunkter stannar till och berättar vad som funnits och hur det har sett ut i det området.
Vi börjar vid infarten till Långö Bruk, vid den stora poppeln som står som ett land- och minnesmärke över Långö Bruk och dess framgångsrike patron Carl Erik Pettersson. Sedan fortsätter vi förbi herrgården och lokalen, ned förbi smedjorna och ut på holmen och kolgården. Där vänder vi och går tillbaks upp längs dammen mot kråkslotten och avslutar vid Nybruket.
Så ta nu på dig dina historieglasögon och följ med på en tur in i ett av 1800-talets alla industrisamhällen, och känn historiens vingslag eka mellan tallar och björkar.
Smide, Kolning och Jordbruk
Sedan kommer tre kapitel som berättar hur arbetet gick till, hur man gjorde en lie, hur kolningen gick till och så berättar vi om Långö Bruks agrokulturella verksamhet.
Patron Petterson
Mycket finns att berätta om den man som kom att få en framstående roll i Älvdalen och framförallt som patron på Långö bruk.
Han föddes den 10 aug 1827 i Norrbärke. Innan han kom till Långön var han bokhållare vid Rävåla hytta och även här gjorde han sig känd bland arbetarna som en sträng men rättvis man. Under sin tid vid Rävåla hytta mötte han sin kärlek, hon bodde vid Broby bruk i Sunnansjö och var dotter till brukspatron Olausson. Johanna Olivia Olausson, född 12 febr 1824 i Grangärde, gifte sig den 17 sept 1852 med sin Carl Erik Pettersson. Paret kom att få fira Guldbröllop under sin tid vid Långö bruk.
Pettersoniania
Patron Pettersson var en barsk och hetlevrad, men ändå snäll och rättvis man, han var snabbtänkt och hade mycket lätt för att uttrycka sig. Han tålde inte att man försökte fuska, eller att man var lat. Kom han på arbetarna med detta blev det hårda tillrättavisningar. Dessa egenskaper kunde ta sig lustiga uttryck och gav upphov till otaliga historier och anekdoter, som ibland kallas "Pettersoniania". Här följer ett urval av dessa, som inte bara beskriver Patrons humörskiftningar, utan även hans godhet.
En gång fick en arbetare den äran att köra storvagnen med parhästarna ned till Kyrkbyn på kalas. Vid den sena återfärden stannade kusken vid en bäck för att vattna hästarna, men fick med det samma en rungande örfil av patron och med orden:
"Sitter du och sover, din luskusk?" Följande dag träffade patron sin luskusk och skrek:
"Vad du gör, karl, så sitt aldrig och sov, när du kör storvagnen!" Karlen gick närmare och förklarade att han visst inte sovit utan blott tänkt vattna hästarna. Han fick då 5 kronor i "förlikning".
En framstående åkeri-idkare i Älvdalen stubbade sina hästars svansar, så att hästarna blev "som krigshästar". Åkaren, som var god vän med Patron, frågade om inte även Patron skulle snygga upp sina hästar på samma sätt. "Nej", sa Patron,
"Svansarna behövs för att schasa bort flugorna med, när hästarna ska äta. Men för dig, som inte ger hästarna nå'n mat, gör det väl desamma, fast flugorna få äta i fred."
Livet, Människorna, Företaget och Vart tog alla husen vägen
Resten av boken handlar om hur Livet var att leva på Långön. Vi berättar även en del människoöden från Långön, bl.a om smedsläkten Lindberg, som i fem generationer utövat smedsyrket.
Slutligen, ett kapitel om företagandet på Långö Bruk, hur produktionen var och en kronologisk historia.
Vi avslutar med en redovisning över vart många av husen har tagit vägen.