Apropå vårens städkampanjer
Det här
motivet har varit inne i tidningen förut. Senast i fjol vid
denna tid. Vid anblicken av det förskräckliga huset - som blivit ännu
förskräckligare på ett år - frågar sig folk: Får det se ut hur som helst på
vissa håll i naturen utan att myndigheterna har någon makt? Vad säger
naturvårdsrådet, hälsovårdsnämnden, kommunalnämnden? Kan inte ägaren åläggas
att snygga upp på tomten?
"Huset" ligger på historisk mark och tjänstgjorde
en gång i tiden som ekonomibyggnad åt Långö liebruk i Rotendalen, en mil norr
om Älvdalens kyrkby. Tidens tand har gått hårt åt byggnaden, i dag ett dystert
monument över en epok i Älvdalens historia, som slutade omkring år 1911. Besökare
på det gamla bruket vid stora landsvägen Älvdalen - Härjedalen blir inte
glada vid anblicken. Det här vore platsen för en brandövning, säger
brandchefen Boberg.
Längre bort rår ett stort skogsbolag om marken numera. Men
bolaget gör ingenting för att rusta upp i bruksidyllen. Bruket byggdes anno
1809 och fick namnet "Gustaf Adolfs verk" från början. Åtta stora
vattenhjul levererade kraft till smedjor, såg och kvarn och mitt bland
rödfärgade bruksbyggnader tronade en vit herrgård, där den myndige patron Pettersson
residerade med sitt hov. Det mesta är borta i dag. Bruksdammen är illa
medfaren, rostvattnet silar sig ut i Rotälven över gammalt järnskrot, lövslyet
har tagit överhand.
Bolaget skulle kunna skapa något vackert här men gör som sagt ingenting. Tar bara pengar ur bruksskogen...
I
förgrunden på bilden som togs häromdagen ser man vad som i dag är kvar av
grinden in till bruksherrgården, för länge sedan riven.
-X.